The Books of Earthsea (recension)

Endast månader efter författarens död kom den: The Books of Earthsea, den ultimata samlingen av några av fantasygenrens mest kända berättelser. Stefan Ekman recenserar ett verk med tyngd.

Ursula K. Le Guins (1929-2018) största bidrag till fantasylitteraturen är förmodligen berättelserna om Övärlden. Hon började skriva om den här fantastiska världen 1964, i två noveller, och var inte färdig – riktigt färdig – förrän hon dog. Den sista novellen om huvudpersonerna Ged och Tenar (”Firelight”) kom ut 2018. Samma år kom även The Books of Earthsea, alla Övärlden-berättelser samlade i en volym, rikt illustrerad av Charles Vess (känd från Sandman och Stardust). Le Guin gick bort i januari samma år som boken kom ut. Rykten säger att hon hann få se ett ex, och jag vill gärna tro att de är sanna.

The Books of Earthsea innehåller samtliga fem Övärlden-romaner (Trollkarlen från Övärlden, Gravkamrarna i Atuan, Den yttersta stranden, Tehanu och Burna av en annan vind).

The Books of Earthsea
Den ultimata samlingen The Books of Earthsea av Ursula K. LeGuin, illustrerad av Charles Vess, kom ut ett antal månader efter författarens död.

Utöver dessa ingår även novellerna från samlingen Berättelser från Övärlden, samt fyra noveller: de två äldsta och de två yngsta. Dessutom ingår en av hennes föreläsningar från 1992 och en helt ny inledning.

Så i den här boken kan man följa inte bara berättelsen om Ged och Tenar, utan får med sig hela Övärldens historia, från trollkarlarnas och människornas första stora misstag till reparationen av desamma. Det är en berättelse som handlar om att läka och att se sin fiende som människa, att finna modet att möta mörkret och rädslan i sig själv. Den innehåller drakar och krigare och onda trollkarlar, och världen riskerar, som så ofta i fantasyberättelser, att gå under. Men allt eftersom berättelserna passerar så blir det allt svårare att säga vad som är mörkt och ljust, ont och gott, fritt och förslavat. Det är en värld och en historia som ständigt växer och förvånar.

En resa som författare och människa

Ursula K. LeGuin i augusti 1995. Foto: Marian Wood Kolisch.

Det finns även en annan berättelse att följa i detta praktverk. Det är berättelsen om Le Guins egen resa som författare och människa. Den vision av Övärlden som hon upptäckte (hon pratar om hur hon upptäcker gestalter och berättelser) i de tre barnböckerna från 1968-72 stämde inte med vad hon såg tjugo år senare, så hon skrev den mer vuxna Tehanu (1990) för att uttrycka den mer komplicerade Övärld som hon hittat. Över tid så tillkom nya insikter och funderingar ledde till nya berättelser, som kom ut i novellsamlingen och den sista romanen (2001). Detta ser man som läsare i The Books of Earthsea, genom berättelsernas utveckling och Le Guins generösa och personliga kommentarer. Vi erbjuds en närstudie av fantasyhistoria genom hennes förändring och bearbetning av världen.

Le Guin hade alltid varit besviken över illustrationer av Övärlden (inklusive filmatiseringar), så för att gå med på det här projektet krävde hon att få vara art director. Tillsammans skapade Vess och hon ett konstnärligt uttryck som stämde med hennes vision. Drakar som man kan se är släkt med människor. Människor som är mörkhyade och liknar den amerikanska ursprungsbefolkningen. Hemtrevliga miljöer och många djur. Le Guin satte sin prägel på varje bild. Det gjorde även Vess. Illustrationerna är fyllda av liv. Inget motiv verkar statiskt utan är del av ett händelseförlopp. Det är Le Guins föreställning om Övärlden genom Vess särpräglade stil.

Detta är en bok man vill krypa upp i soffan med men – och det här är mitt enda klagomål – tyvärr är det en stor och tung bok! Mitt ex väger in på drygt två kilo. Så för att läsa de sex böckerna som ingår förlitar jag mig fortfarande på mina slitna pocketutgåvor, och tar till The Book of Earthsea för bilder och kringtexter. Trots detta är det en bok som jag rekommenderar att man åtminstone bläddrar i för dess bilders skull, och eventuellt lånar för att läsa de texter som är svåra att hitta på annat håll. De är värda det.

STEFAN EKMAN

Bilden ”Ursula Le Guin” av Marian Wood Kolisch används under licensen CC BY-SA 2.0. Denna artikel licensieras under licensen CC BY-SA 4.0.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

För att kunna kommentera måste man först fylla i den saknade siffran... Time limit exceeded. Please complete the captcha once again.